andreapendibene.com

Nu är det så att jag sitter här och söker en massa jobb för det är dags att byta arbete för jag är väldigt trött på min nuvarande arbetsplats och det är därför jag spenderar hela kvällarna med att söka jobb. Det finns ganska många jobb att söka på platsbanken och jag har redan sökt ett jobb idag och det var ett jobb där man arbetar med presentreklam och det kanske är något som passar mig. Det spelar ingen roll egentligen vad jag får för jobb för jag behöver bara någonting nytt för jag är väldigt trött på att gå till samma ställa och träffa samma personer och göra samma saker varje dag. Jag undrar om det bara är jag som känner så eller om alla tycker att det är lika tråkigt att gå till jobbet efter att ha jobbat på samma ställer i över ett år.

Jag har funderat mycket på sista tiden. Bland annat på reporäntan och vilka sammanhang man kan bära kravatt (alltid) men även på vilken typ av person jag är idag och varför. Varför blev jag som jag blev egentligen? Kan det ha att göra med de barnkläder jag tvingades bära som liten? Det här var innan man kunde köpa barnkläder online förövrigt. Ett tag trodde jag verkligen det men på senare tid har bestämt att det nog inte har särskilt mycket med saken att göra trots allt. Ne, jag får nog söka sanning på annat håll. Att jag tvingades iklä mig mycket bävernylon kan mycket väl ha orsakat mig en del besvär som barn men jag tvivlar faktiskt på att det lämnat några permanenta märken på min vuxna personlighet. Fast man vet ju aldrig. Enligt vissa psykologer är det sådana där små obetydliga saker som spelar mest roll. Det betyder ju å andra sidan att någon annan händelse eller aspekt som jag inte ens tänkt på påverkat mig mycket. Äh.

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Eller det blir så ganska ofta faktiskt. Lite för ofta till och med. Nu kanske det här har mycket med dålig planering att göra. Har man styrt upp allt i minsta lilla detalj är det faktiskt ärligt talat inte så mycket som kan gå fruktansvärt fel. Problem tillstöter nog mest om man envisas med att ta saker som de kommer. Särskilt om man tar saker som de kommer och ända har förväntningar. Förväntningar kan allt ställa det för en. Man kan liksom inte förvänta sig att få bra kaffe när man åker till USA och man kan antagligen inte förvänta sig att det finns folk med hjärtstartare beredda att hjälpa om man skulle få hjärtstillestånd då man är ute och campar någonstans i den Lappländska vildmarken (fast vem gör det?). Jag var också med om en situation för inte så länge sedan som liksom fick mig att tänka till. Det hände en grej som jag visserligen insåg var fullt möjligt men som jag inte trodde skulle hända. Inte trodde jag att det skulle gå till just som det gick heller.